Som sagt var det bröst och triceps på schemat! Bröstmuskeln var jag inte alls nervös över, den vet jag att jag har. Haha det har jag tillomed fått bekräftat av kirurgen som sett muskeln från insidan! Men så kom vi ju till triceps. Jag varnade Marcus innan passet att mina triceps är näst intill obefintliga bokstavligt talat och han trodde väl inte riktigt på mig utan skrattade bara! 

Tills efter passet då han klämmer ut "ja din bröstmuskel är ju lite överkompenserad i jämförelse med triceps" ska jag liksom skratta eller gråta när jag knappt kunde lyfta en 2kg hantel i en av triceps övningarna? Jag valde att skratta! Jag skratta ALLTID i konstiga situationer, när jag skäms, när jag är nervös, när jag är trött/utmattad och som i detta fallet när jag är lite av varje! Vilket han också påpekade "jag gillar att du kör världens leende efter varje set" haha ja du det är mitt sätt att reagera på fick jag väl fram. En PT kanske vill att man lägger sig ner och bönar om nåd efter en timma, men inte lilla Empa, hon brer på ett brett leende och fnittrar till!