När jag springer en mil, för att mit psyke ska orka så ransonerar jag ut 5 minuter på en timma! Jag får alltså sänka farten och gå i sammanlagt 5 minuter på den tiden det tar att springa milen, oftast lite mer än en timma. Första minuten använder jag till uppvärming, då återstår 4 min. I början försöker jag att springa så långt som möjligt utan vila, för det är ju då man är pigg. Oftast springer jag 30 min innan jag tar ut min nr 2, vilket gör att jag sista halvtimman har hela 3 minuter att ransonera ut, alltså en var 10 minut :) 

 

Men idag var psyket på min sida, för det är just det, det krävs vilja och att lura hjärnan för att man ska orka fortsätta efter den första halvtimman. Och redan under första halvtimman tänker jag hundra gånger "jag springer till 15 sen tar jag en minut, nej jag springer 30, nej jag springer 20 osv" MEN idag utnyttjade jag ynka 2 minuter på 60min, en i början och en efter 35 minuter. Resten var löpning! 

 

Det känns så underbart när man är klar även om man på vägen vill ge upp hundra gånger. Som jag sagt innan så är målet att springa under 60 min. "Det är ju bara 4 min kortare" kan man tänka då, men 4 minuter är mycket, det betyder att jag typ behöver öka farten med 0,5 km/h hela timman för att klara det! Vilket märks direkt på andningen/flåset trots den lilla fart ökningen! :)