Igår så blev jag lite öm i en tand, och det har vart ömt idag med, och eftersom jag vet med mig att jag har 2 hål nån stans i munnen så började jag självklart tänka om det är hål i den tanden som blitt öm eller om det bara fastnat nått imellan? Detta ledde iallafall till att jag fick ta mig i kragen och ringa tandläkarn. Var där när jag var hemma i september men lyckades inte laga nått för jag har sån sjuk tandläkarskräck. Så som sagt, bet ihop och ringde dom och fråga om dom har nån tid nu när jag kommer hem i slutet av februari, och det hade dom! Så nu ska jag dit och först dricka en medicin som gör att jag bli lugn och avslappnad innan dom börjar fixa.

Allt detta ledde till att jag börjada skaka i händerna och mådde illa (Ja, så rädd är jag) och började tänka på hur mycket jag egentligen är rädd för! Jag är en sjukt nojjig människa, eller ska man säga paranoid? Är rädd för allt man kan tänka sig. Så jag stod där på jobbet och rabbla upp alla saker i mitt huvud som jag är rädd för, och listan kan göras lång, från småsaker som att åka saker på tivoli för jag är rädd att jag ska fasta upp och ner eller nått och inte komma loss på flera timmar, så fick kämpa rejält med mig själv när vi var på Universal Studios i USA då jag varje gång vi stod i en kö timm nått fick tvinga mig själv att åka saken, har cellskräck så håller andan varje gång jag åker hiss, tycker det är obehagligt när det blåser storm ute, är mörkrädd. ja listan kan göras lång. Och när jag stod där och tänkte för mig själv så tänkte jag att jag kunde skriva ner alla saker här på bloggen så får ni se vad jag menar, men då blev jag rädd för ännu en sak. Vad om nån sjuk människa skulle läsa listan och spåra upp mig bara för att utsätta mig för just allt jag är rädd för! Ja, så nojjig är jag. Så det blir ingen lista! Haha

Har vart sån här ända sen jag var liten, kommer ihåg att jag var sjukt rädd för åskan och blixten och frågade pappa en dag när det åska och jag var livrädd: Pappa, hur ska jag kunna trösta mina barn när dom är rädda för åskan om jag själv är rädd! (haha, nu är jag inte rädd längre och tvivlar inte på att mina barn kommer kunna söka tröst hos mig :P)Självklart är oftast detta inte nått som gör att jag håller tillbaka på att göra saker jag vill göra, men varje gång jag ska göra nått som jag tycker obehagligt så står jag i min egna lilla värld helt tyst tills allt är över :P

Inte så kul läsning kanske, men detta har jag haft på huvudet idag, och allt började med en öm tand!